|
Hoya patella är en mycket omtyckt art som endast
finns uppe i Nya Guineas molnsvepta berg.
Världens största hoyor och eriostemmor kommer från ön Nya Guinea.
Bilden visar Hoya cf. gigas NS05-195
(sect. Eriostemma) med 11 cm
stora blommor, som jag påträffade 2005.
Hoya stenophylla
hade inte setts till på 100 år, tills jag hittade en på ett
fällt gammalt träd i Morobeprovisen, som kan vara denna
art (ID-nummer NS08-030). Långsmala tunna
blad på klättrande rankor med stora blommor.
Avverkat träd med ett döende
bestånd av Dischidia cf. hirsuta, i
Milne Bay Province. |
Ön
Nya Guinea är en av världens
mest biologiskt rika platser. 5000 meter hög bergskedja löper
längsmed hela ön som skapar en väldigt kuperad terräng
med mängder av isolerade mikroklimat. Då många arter har
specifika önskemål om växtplats har det med tiden
uppstått många endemiska arter i dessa isolerade
klimatzoner som är helt unika för ön.
'Paradisskogarna' är ett namn på
ön Nya Guineas enorma relativt orörda och vackra
urskogar (= primärskogar) som bebos av paradisfåglar, kasuarfåglar, trädkängurur och flera
slags unika trädlevande pungdjur.
Nya
Guinea har drygt en tredjedel av världens alla
hoyaarter (Eriostemma inräknat). Den högra halvan av ön, alltså landet Papua
Nya Guinea, har drygt 70 hoyaarter. 90% av dessa har aldrig påträffats
utanför ön. Ändå har några få botanister bara skrapat på ytan
i landet under en kort period på några få
ställen för hela 100 år
sedan!
Om
man ser 200 hoyor under en vandring i skogen,
så är vanligtvis endast en enda i blom. De övriga 199
har de få botanisterna därför gått förbi utan någon
dokumentation. Krig mellan folkstammar och kannibalism
har avskräckt biologerna sedan dess, fast kannibalismen i
stort sett slutade praktiseras för några årtionden
sedan.
Allt detta är
anledningen till att det
otillgängliga landskapet
bebos av åtskilliga
okända arter som omfattas av projektet, det vill säga
Hoya, Dischidia och deras närstående släkten.
Men
för hur länge till finns de kvar?
Primärskogarna
i släktets hela utbredningsområde har minskat drastiskt
de senaste decennierna, så dessa släkten har idag förlorat mer än hälften av sin växtmiljö.
Dessutom kan endast ett fåtal hoyaarter kan återhämta sig
efter en avverkning, svedjebruk eller annan större
påverkan på skogen. De övriga arterna löper stor risk
att gå förlorade för alltid. Det har jag sett med egna ögon i flera
länder, men det finns ingen forskning hittills om
orsakerna till detta.
Därför är det verkligen nu eller aldrig,
att inventera och samla in levande växtmaterial av de små
bestånd som ännu existerar för att bevaras. Då upptäcks nya arter
av Hoya och närstående släktingar och DNA blir
tillgänglig för vidare forskning inom släktet samtidigt
som vi får svar på varför många hoyaarter aldrig
återhämtar sig.
Detta gäller särskilt Papua Nya Guinea som är en av de minst
utforskade länderna vad gäller Hoya. Här kan man
fortfarande se alla hoyor som funntis från början medan
man i Sydostasien bara kan se spillrorna av den
ursprungliga floran.
De nya fynden kommer med stor säkerhet vara helt unika
för landet. Det finns flera från Nya Guinea med unika
egenskaper som inte finns utanför ön (t.ex. Hoya archboldiana,
H. gigas. H.
hypolasia, H. inflata, H. lauterbachii H. megalaster,
H. microphylla och H. onychoides). De flesta
av dom är ovanligt storblommiga och mycket dekorativa.
Faktum är den att alla utom tre idag kända arter av Hoya med blommor över 5 cm kommer från ön Nya
Guinea. Varför har just den här ön fått sådana enorma
blommor?
Det är en av många
frågor som vi hoppas att projektet kommer kunna ge svar
på.
Dessutom kan
projektet göra det möjligt att flera odlingsvärda arter
av dessa tre släkten sprids i odling och på sätt undgå utrotning.
Var med och rädda Papua Nya Guineas unika hoyor!
|
